Bonic och Jossan röjjde loss i snön. Det var massor av man och hovar. Bonic laddad till tusen!

Idag startade jag min Tyskakurs och avslutade därmed den katastrofalt dåligt skötta Littaraturkurs jag påbörjade i höstas. Skönt på alla sätt och vis. Tyskakursen känns lovande! Allt är välorganiserat och lärarna är snabba på att svara på frågor. Den här veckan har vi mjukstart. Går igenom läroplattformen, gör presentationer av oss själva som vi lägger upp för allmän åskådning och sjunger tyska sånger så som "Eins, zwei, Polizei" och sången om Currywurst. Imorgon kommer mina böcker och jag är riktigt entusiastisk över att få sätta fart.

Tyskland är ett roligt och lite märkligt land. Vet ni tillexempel att Currywurst (alltså en typ av snabbmat med korv som är vansinnigt poppis åtminstonne i Berlin) har ett eget museum?! Ni kan hitta det HÄR 

Idag var en bra dag. Efter att ha sovit dåligt (delvis pga Strauss som absolut skulle ut titt som tätt) och känt mig sjuk och orkeslös hela helgen vaknade jag imorse upp alldeles utvilad och på gott humör. Solen sken under dagen och vi har äntligen fått lite härlig snö. Jag och hundarna har gått långpromenad och njutit av solskenet, fixat i stallet och spårtränat. På eftermiddagen ägnade jag mig åt inomhuspyssel. Rensade i kökslådor (Jag har 20st och på något vis är det minst fem av dem som alltid envisas med att vara röriga... vet inte riktigt hur det går till...), gjorde müsli, betalade räkningar och rensade på datorn.

Känner mig nöjd och glad. Låt oss hoppas att både solsken och humöret håller i sig!

Mer Berlin 2011 ovan. Något jag verkligen saknar från Berlin är det fantastiskt goda vegopålägget. Dreglar nästan över tangentbordet i skrivande stund... 

Jag är fundersam. I december köpte jag på rekommendation ett nytt preparat innehållande glucosamin. Jag provade ge det till Calle istället för seraquin som jag i vanliga fall ger. Han hann äta det i knappt två veckor innan han en dag plötsligt kaskadspydde, skakade och mådde riktigt dåligt. Han repade sig tack och lov på ett par dagar men iom att han inte mått så tidigare så blev jag misstänksam och slutade ge honom de nya tabletterna. I Januari började jag så ge tabletterna till Strauss och igår kväll (knappa två veckor sen han började med tabletterna)  kom jag hem till en hund som lämnat blodiga pölar av diarre över precis hela golvet på nedervåningen!

Ägnade nästan en halvtimme åt at slänga mattor, skura, röka in en brasa och vädra ut för att bli av med stanken och blev såklart rejält orolig för Strauss som uppenbarligen mådde hemskt. Han själv tycktes dock obekymrad och sprang glatt som vanligt på promenaden. Idag mår han bättre men han är fortfarande inte bra i magen och går på snäll specialmat under helgen.

Jag kan inte på något sätt bevisa att det är tabletterna som gjort hundarna sjuka och jag vet minst en person som ger dem regelbundet med bra resultat. MEN. Mina hundar brukar absolut inte bli så här dåliga så jag är misstänksam. Mycket misstänksam. Tabletterna får ligga kvar i lådan men jag tar inte upp dem igen och tillverkaren skall få ett mail med frågor. 

Idag pratade jag äntligen med chefen på jobbet om flytten och kan därmed göra det officiellt. I höst flyttar jag, Tommy och grabbarna tillbaka till Berlin för att stanna på obestämd tid. Jag längtar och jag HAR längtat sen vi kom hem därifrån i somras. Jag börjar plugga Tyska på halvtid från och med nästa vecka och kommer fortsätta plugga Tyska i Berlin under ett år. Tommy flyttar över sitt företag till Tyskland och startar upp där i nya lokaler. Vi räknar med att stanna i Berlin minst 1-2 år och efter det får vi se vart vi tar vägen.

Så, varför flytta?

Jag är framförsllt vansinnigt trött på våra svenska vintrar. Vill ha lite mer värme, lite mer ljus och närmare till resten av Europa. Vill ha mer liv och rörelse, nya bekantskaper och lite mer av allt.

Djuren?

Vi tar bara med oss hundarna när vi flyttar i höst. Discreta, hennes kommande unge samt Bonic kommer jag förhoppningsvis sälja. Colina behåller jag naturligtvis men skall försöka hitta en duktig ryttare som vill träna och tävla henne fr.o.m hösten och på obestämd framtid (känner ni någon som är intresserad får ni gärna maila! Goda referenser önskas). Morran får stå kvar här som den sällskapshäst hon är.

Jossan med familj flyttar (lyckliga!) in i mitt och Tommys nuvarande hus när vi drar vidare och våra två katter får till min stora glädje bo kvar. Tanken var först att ta med dem också men det känns inte helt rätt att de som är vana att gå ut när helst de vill plötsligt skall hållas inne på heltid.

Till en början blir det lägenhet i Berlin för oss men den långsiktiga planen (om ett par år) är att köpa gård och flytta ner Colina samt utöka med ytterligare ett par riktigt fina ston. Då har vi kikat på sydvästra Tyskland- roligare klimat och nära till mycket. Men även Spanien känns intressant såklart!

Så... Skönt att ha "kommit ut" även om en del varit invigda i planen ett bra tag.

BERLIN 2011:

Idag har varit en av mina skönaste tisdagar på länge! Har både målat och tränat (yoga och styrketräning) idag och det känns riktigt skönt! Gjorde en halvklar häst i Akryl på förmiddagen. Om slutresultatet blir okej kommer en  bild här så småningom. Blir det skräp kommer ni inte höra ngt mer om mitt målande...

Ibland är det dramatiskt att bo på landet! Vi har som bekant mössbesök i vårt sopskåp lite då och då. För det mesta är de små duktiga på att snabbt som attan gömma sig när dörren till sopskåpet öppnas, men inte häromdagen.

Katten (Lilla My) hade suttit vid skåpet och stirrat intensivt i timmar och när jag intet ont anandes öppnade dörren hoppade en pytteliten mus ut ur soporna och rätt ut på köksgolvet. Musen sprang i panik in under bord och stolar, bakom kylen och försökte desperat hitta en väg in i tryggheten. Katten rusade efter, lika desperat hon, för att äntligen få fatt i musjäkeln hon spanat på... Och så jag då... Jag sprang såklart efter i full fart vilt ropandes "Nej My, Nej!" (som om hon skulle lyssna på det?) för att fånga katten! I samma stund undrade hundarna vad som var på gång och kom infarandes i köket. Jag vill påstå att det uppstod något av en  "katten på råttan" situation av det hela.

Men. En stund senare var hundarna platsade i vardagsrummet, katten infångad och placerad i Tommys famn och jag kunde försiktigt sjasa ut den pyttelilla musen genom ytterdörren. Där på trappan hann jag även få till en bild på den lilla som precis haft en näradödenupplevelse (innan han/hon troligtvis hittade en väg tillbaka in i sopskåpet)!

Igår åkte jag til ridhuset för att hålla lektion för pappa o Empra. Colina fick åka med, dels som moraliskt stöd för Empra som annars stampar ilsket i trailern, och dels för att hon själv skulle få se lite mer än hagen så här mitt i vintervilan. Colina älskar ridhuset! Framförallt nu när hagen oftast är hård och knölig tyckte hon nog det var enormt skönt att få röjja loss på stabild underlag. Hon fick gå lös en stund och brallade och busade som bara den. När jag sedan stod och instruerade stod Colina snällt bredvid och tittade eller lufsade fram bredvid mig när jag släpade fram koner eller gick bradvid Empra.

För pappa och Enpra gick det också fint!

(Colinas förra tur till ridhuset)       

I helgen åkte jag o Jossan till ridhuset och löshoppade Bonic för första gången. Medan våra andra hästar hoppat lite då och då har jag dragit mig lite för att låta Bonic hoppa själv. Herrn är hästen med åtta ben och har en tendens att snubbla på minst fyra av dem titt som tätt när han går och dagdrömmer. Men, igår tog vi mod till oss och åkte iväg... och Bonic ÄLSKADE det. Han började med att rejsa som en tok i hela ridhuset, bockade och flög överallt. När han väl lugnat sitg lite skötte han sig dock jättebra. Han hoppade högt över minsta lilla hinder och hade riktigt fint flyt emot och mellan hindren. Vi höll oss på en lite lagom nivå av som högst 90 cm.

Det var mörkare än mörkast i ridhuset tyvärr...

(attack mot havrehinken!)

. Bäst av allt var dock havrehinken han fick springa till efter varje lyckat hopp!

.. och så narturligtvis stunden efteråt då han fick göra det han aaaldrig får göra annars i ridhuset: Rulla och nosa!

Påpälsad inför hemresan:

(Godistajm)

Nu är det dags för ytterligare en sväng till ridhuset. Idag åker jag dit för att hålla en dressyrlektion för pappa och Empra. Vi får se om det går att få några bilder... jag misstänker att det kommer vara för mörkt.

Här är några få av mina gamla favoritbilder av Bonic (jag har väldigt väldigt många) . Medan jag tittar på dem känner jag att det var alldeles för länge sedan jag fotograferade min svarta skönhet! Om vädret samarbetar framöver med lite snö och klar himmel skall jag se till att få lite nya "nakenbilder" på honom.